Hoppade för första gången, eller skuttade mindra hinder med Jim i Söndags. Såhär tidigt anser jag inte att höjden spelar så stor roll, utan hur han betedde sig. Han var så hoppglad, tvekade inte alls utan klippte hinderna riktigt bra. Tidigare ville han först vägra, titta och sedan kunde han hoppa. Nu var det inte alls så, utan från början så drog han så otroligt till hindrena. Han blev så glad över att hoppa, då blir man också glad.  Så han skall få hoppa lite oftare, när man har den sköna och passande hoppsadeln.

 

Först körde vi bara över bommar och sen byggde vi upp till en liten lätt, trekombination. Ett galoppsprång mellan varje hinder. Han satte den riktigt fint, förvånad hur det varit tidigare. Kan inte peka exakt på vad det är men är väl olika faktorer. Kände mig även mycket säkrare, försökte rida ihop honom och få lite tryck i honom. 

 

I hoppningen är jag som en novis, visst har man hoppat tidgare men ridningen mellan hinder och runt om behöver tränas i hoppningen. Även själva hoppen behöver tränas, men bara han är glädjen så är allt bra. Hans öron var spetsade under hela tiden vi hoppade, så lycklig. Det är en bra variation för honom att få hoppa lite.