När man tänker tillbaka, så är det helt sjukt egentligen. Jag började rida när jag var 7 år, idag är jag 16 år. Det betyder att jag ungefär har ridit i 9 år. Under ett av åren hade jag foderponny och under det andra har jag haft Jim. Men det är inte tiden som skrämmer mig, utan hur lite jag lärde mig under hela den här tiden.

 

Jag kan ärligt säga, att jag i min ridning går mer framåt på 2 månader än vad jag gjort på ca 8-9 år. Skall det verkligen vara så? Jag sitter och funderar, hur sjutton kunde det bli såhär? Hur kunde det gå så lång tid och jag lärde mig ingenting?

 

Senaste träningen för Carro, tränade vi diverse olika övningar i skritt pga underlaget. För första gången, tränade jag på slutor och jag har ridit i 9 år (!!). Självklart kan man tänka sig att, hon rider bara dåligt, det är hopplöst. Men vore det då inte konstigt, att helt plösligt börjar det gå bra?

 

Jag lärde mig aldrig rida ordentligt, förrän jag fick egen häst och ett bra tag efter det. Jag lär mig fortfarande att faktiskt rida. Men det sjuka är, att jag aldrig lärde mig det tidigare. Man lär sig olika vägar, rida i alla gångarter och teorin på olika rörelser. Men hur mycket lär man sig att rida, att faktiskt rida?

 

I mitt fall, inget mer än det. Det känns som en besvikelse och inse hur lite man lärt sig, under en sån långt tid. Men det är bara att köra på nu och träna för fulla muggar. För trots alla år av slöseri, gav det något. Jag fick min ponny och nu har den riktiga ridningen börjat.

 

Jag hoppas att alla som vill och kämpar för det, verkligen får chansen att utvecklas och lära sig.